Därför blir barnets vecka aldrig en poäng

Barns mående går att räkna om till en poäng med några rader kod: lägg ihop svaren, visa en siffra, rita en kurva med skala. Vi valde bort det. Trenden i Omsio Hemma visar åt vilket håll veckorna rört sig, men appen visar ingen poäng, frågorna är inte normerade och det finns inga mätvärden att exportera. Här är resonemanget, och vad beslutet kostar.

Siffran var det självklara valet

Det fanns goda skäl att bygga en poäng. En handläggare som dokumenterar en uppföljning vill gärna ha något att skriva in. En psykolog är van vid instrument som ger ett värde. En verksamhet som provar en insats vill kunna jämföra före och efter. Och en familj som tittar på sin egen trend kunde ha velat se ett tal att följa.

En kurva med siffror på axeln ser dessutom mer seriös ut än en riktning. Vi förstår de skälen. Problemet låg i vad siffran skulle ha påstått.

En poäng betyder något först när den har en norm

Ta SDQ, som många inom socialtjänst och elevhälsa känner igen. Socialstyrelsens metodguide beskriver ett formulär med 25 frågor för barn och unga mellan 3 och 16 år. För åldern 6–10 år finns svenska gränsvärden vid tionde percentilen, separata för flickor och pojkar. Det är normeringen som gör ett värde tolkningsbart, eftersom det jämförs med hur andra barn i samma ålder har svarat.

SBU har på samma sätt granskat de standardiserade bedömningsmetoder som används i svensk socialtjänst, med fokus på hur valida och reliabla de visat sig vara. Den sortens granskning är det som skiljer ett instrument från en lista med frågor.

Frågorna i Omsio Hemma är åldersindelade, följer BBIC:s behovsområden och ligger i en versionerad bank som inte ändras i efterhand. Ingen har normerat dem. En summa av svaren skulle se ut som ett mätvärde utan att ha något att jämföras med.

En siffra lämnar rummet den skapades i

En riktning är svår att missförstå. Den säger att veckorna blivit lättare eller tyngre sedan sist, och att det kan vara värt att fråga om. Den lovar inte mer än svaren klarar av att bära.

En siffra reser. Den skrivs in i en journal, citeras i ett mejl mellan två handläggare och hamnar i ett underlag inför ett beslut. På vägen tappar den sin fotnot. Den som läser att ett barn "ligger på 14" ser inte att skalan saknar norm, och läser värdet som en bedömning.

Beslutet rör också den som svarar. Ett barn eller en ung person som vet att svaren blir en siffra kan börja svara för siffrans skull. Därför ser barnet väder och ingen poäng, och därför beter sig appen likadant oavsett vad någon svarar. Det är samma resonemang som ligger bakom att appen aldrig larmar.

Det här kostar beslutet

Vi tackar nej till saker som verksamheter rimligen kan vilja ha.

• Trenden duger inte som utfallsmått. Vill ni visa att en insats gjort skillnad behöver ni ett normerat instrument före och efter.
• Det går inte att exportera mätvärden. Appen räknar fram veckans väder ur svaren, men talet bakom visas aldrig och följer inte med i någon export. En kopplad verksamhet läser trenden och anteckningar på trendnivå i portalen.
• Den som vill ha något att klistra in i en tabell blir besviken, och det accepterar vi.

Bedömningen ligger kvar hos er. Trenden visar att något har rört sig, och varför det rört sig hör till samtalet.

Två verktyg som gör olika saker

Omsio Hemma är därför ingen ersättning för instrumenten. En psykolog som använder ett normerat formulär vid ett besök kan ha trenden från veckorna mellan besöken bredvid, som underlag inför nästa samtal. Instrumentet säger var barnet ligger jämfört med andra i samma ålder. Trenden säger hur veckorna rört sig sedan sist, i barnets egna svar.

Vilka av siffrorna i era egna underlag har en norm bakom sig, och vilka har bara en skala?