Elevhälsan i skollagen: vad uppdraget kräver, och vad utredningen vill ändra

Elevhälsan i skollagen beskrivs i en enda paragraf, och den paragrafen innehåller mer än de flesta elevhälsoteam hinner med under en vecka. Där står att arbetet främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande. I praktiken går en stor del av tiden till enskilda ärenden som redan har blivit bråttom.

I november 2025 lämnade utredningen En förbättrad elevhälsa sitt slutbetänkande, med förslag som skulle ändra hur paragrafen fylls med innehåll. Här går vi igenom vad lagen säger i dag, vad som föreslås och vad det betyder för den del av arbetet som sker tillsammans med hemmet.

Paragrafen räknar upp fyra slags insatser och en prioritering

Enligt 2 kap. 25 § i skollagen (2010:800) ska det finnas elevhälsa för eleverna från förskoleklassen till gymnasieskolan. Elevhälsan ska omfatta:

• medicinska insatser
• psykologiska insatser
• psykosociala insatser
• specialpedagogiska insatser

För de tre första ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. För den fjärde ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses.

Sedan kommer två meningar som styr resten. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande, och den ska stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. Elevhälsan är alltså en del av skolans uppdrag att eleverna ska lära sig, och den är i första hand tänkt att arbeta innan problemen har vuxit.

Skollagen reglerar också hälsobesöken, minst tre under grundskoletiden och ett i gymnasieskolan. Resten av uppdraget lämnas åt huvudmannen att organisera.

Ordet tillgång har gått att läsa på många sätt

Lagen säger att eleverna ska ha tillgång till yrkena. Den säger inte hur ofta, hur många elever en tjänst ska räcka till eller om personen ska finnas i skolans lokaler. Det har gett huvudmännen stort utrymme, och elevhälsan ser därför olika ut från skola till skola.

En psykolog som delas mellan sex skolenheter uppfyller ordalydelsen. Det gör också en kurator som finns på plats varje dag. För eleven är skillnaden stor. Den ena kan man gå förbi i korridoren en tisdag, den andra behöver man boka och vänta in.

När tiden är knapp är det det förebyggande arbetet som får vänta. Ett ärende som brinner går före ett samtal med en klass om stress, och den enskilda dagen är det svårt att säga att prioriteringen är fel. Över ett läsår blir summan ändå en elevhälsa som mest arbetar i efterhand.

Så vill utredningen ändra elevhälsan

Utredningen tillsattes 2024 (dir. 2024:30) och lämnade i april 2025 ett delbetänkande, Förbättrat stöd i skolan (SOU 2025:44). Slutbetänkandet En förbättrad elevhälsa (SOU 2025:113) överlämnades till regeringen i november 2025 och skickades på remiss med sista svarsdag den 18 maj 2026. Tre av förslagen rör elevhälsans vardag mer än de andra.

En bemanningsplan för varje skolenhet

Rektorn ska se till att det finns en plan för hur elevhälsan bemannas på skolenheten. Planen ska bygga på en behovsanalys och en beräkning av personalbehovet utifrån nationellt fastställda beräkningsgrunder. Med en sådan grund går det att räkna på vad tillgång betyder, och att jämföra två skolor med liknande elever.

En lägstanivå för när yrkena finns på plats

Utredningen föreslår hur ofta yrkena minst ska finnas i skolans lokaler. Skolsköterska, kurator och specialpedagog eller speciallärare ska vara på plats varje vecka. Psykologen ska vara där minst varannan vecka.

Kuratorn ska vara legitimerad

Det psykosociala arbetet ska enligt förslaget utföras av legitimerad hälso- och sjukvårdskurator, samma krav som gäller i regionernas hälso- och sjukvård. Legitimationen infördes den 1 juli 2019. Förslaget har mött invändningar i remissomgången, bland annat om att vårdens utbildningskrav inte är skrivna för skolans uppdrag.

Utredningen föreslår också att meningen om elevhälsan som en del av skolans kvalitetsarbete flyttas till 4 kap. 4 §, utan ändring i sak. Syftet är att markera att elevhälsan hör hemma i planeringen, uppföljningen, analysen och utvecklingen av utbildningen.

Tills riksdagen har beslutat något annat är det skollagens nuvarande lydelse som gäller.

Förebyggande arbete behöver en bild av tiden mellan mötena

En bemanningsplan kan ge elevhälsan fler timmar i skolan. Den ändrar inte varifrån bilden av eleven kommer. Det mesta elevhälsan vet om en elev kommer från skolan själv: frånvaron, resultaten, det mentorn har märkt och det eleven berättar i ett samtal.

Förebyggande arbete behöver se en riktning innan den har blivit ett ärende. En stor del av en elevs vecka äger rum utanför skoldagen, under kvällar, helger och morgnar hemma. Vårdnadshavarna ser den delen. Elevhälsan ser den sällan, och oftast först när skolan redan har ringt hem.

Vi har tidigare skrivit om hur det ser ut när frånvaron har börjat någon annanstans än i skolan. Samma mönster gäller bredare. När hemmets bild når elevhälsan först i ett möte som skolan har kallat till, har den redan blivit en förklaring i efterhand.

Hemmets bild kommer ofta sent och i fel form

Vägarna in för det vårdnadshavare ser är i många skolor ganska få:

• utvecklingssamtalet, en gång per termin, med kunskapsutvecklingen i centrum
• ett telefonsamtal hem när något redan har hänt
• möten kring en utredning om särskilt stöd, när behovet redan är tydligt

Gemensamt för dem är att de är punktnedslag och att det oftast är skolan som tar initiativet. En förälder som har sett tre tunga veckor hemma har sällan en självklar väg att säga det innan något har hänt i skolan. Det är lätt att vänta, för att inte vara den som överreagerar.

Elevhälsan kan inte kräva in den bilden. Den tillhör familjen, och eleven har själv rätt att komma till tals i frågor som rör hen enligt barnkonventionen, som är svensk lag sedan den 1 januari 2020. Det som går att påverka är hur lång och hur hög tröskeln in är.

Frågor elevhälsoteamet kan ställa sig inför en bemanningsplan

Oavsett hur förslagen tas emot går det att börja med behovsanalysen redan nu. Några frågor att ta upp på ett elevhälsomöte:

1. Hur många timmar i veckan går till förebyggande och hälsofrämjande arbete, och hur många till enskilda ärenden? Går det att svara utan att gissa?
2. Vilka elever träffade elevhälsan första gången när läget redan var akut, och fanns det tecken tidigare som någon hemma hade sett?
3. Hur kan en vårdnadshavare nå kuratorn eller skolsköterskan med en oro, utan att det direkt blir ett ärende?
4. Vad händer med det en vårdnadshavare berättar? Vem skriver ner det, och följer det med till nästa elevhälsomöte?
5. När en elev byter skola, vad följer med av det elevhälsan vet, och vad börjar om från noll?

Den andra och den femte frågan är svårast att besvara ur skolans egna system, eftersom svaren till stor del finns utanför skolan.

Hemmets riktning kan nå kuratorn om familjen väljer det

Omsio Hemma är byggt för den luckan, en familj i taget. Familjen checkar in hemma två gånger i veckan, sex korta åldersanpassade frågor varje gång, och barnet svarar själv. En vuxen i familjen kan välja att koppla en namngiven kurator som stödkontakt. Kopplingen loggas, kan tas tillbaka utan att gå via skolan, och kuratorn ser hur familjens mående har rört sig över veckorna. Enskilda svar stannar i familjen.

Eftersom enheten är familjen finns ingen vy över en klass eller en årskurs, och kopplingen följer eleven vid ett skolbyte. För det förebyggande arbetet på gruppnivå som skollagen beskriver är det fel verktyg. Det kuratorn får med sig är riktningen i en enskild familj, inför nästa samtal med eleven.

Vilken elev träffade ni senast för första gången när det redan var bråttom, och vem hemma hade sett det komma?