Sammanbrott i familjehem har en förhistoria som syns sent

Ett sammanbrott i familjehem beskrivs ofta som ett besked. Hemmet ringer på en onsdag och säger att det inte går längre, och sedan börjar arbetet med vad som ska hända härnäst. För konsulenten eller handläggaren kommer beskedet ofta mellan två uppföljningar, när det senaste underlaget är några månader gammalt.

Beskedet kommer plötsligt, men det har ofta en förhistoria.

Vad forskningen har mätt

Sammanbrott är ett av de områden i svensk familjehemsvård som forskningen har mätt. I en nationell studie av 776 tonåringar som påbörjade 922 placeringar i familjehem eller på institution under 1991 avbröts mellan 30 och 37 procent av placeringarna i förtid, beroende på hur snävt sammanbrott definierades. Andelen var lägst i nätverkshem och på låsta institutioner, och högst i familjehem utanför släkten.

Långvariga placeringar håller bättre, men inte alltid. I en regional studie av 136 barn som på sin tolvårsdag hade bott i samma familjehem i minst fyra år bröt var fjärde placering samman under tonåren. Där fanns också en förhistoria i akterna: när barnet eller familjehemsföräldrarna upprepade gånger över tid hade uttryckt missnöje med placeringen slutade det i sammanbrott i 60 procent av fallen.

Tillsynen frågar efter barnets röst

Under 2021 och 2022 granskade IVO socialtjänstens handläggning av ärenden som rör barn och unga: 44 ärenden i 42 kommuner, och i ytterligare 19 kommuner arbetet med familjehemsplacerade barn. I en av de tillsynerna granskades 26 socialnämnders arbete vid omplacering, och alla utom en hade brister i barnens delaktighet. Fyra av tio intervjuade barn uppgav att socialsekreteraren inte hade pratat med dem innan omplaceringen eller hemflytten, och vartannat barn att socialsekreteraren inte hade frågat vad barnet tyckte om flytten.

Det handlar om barnets rätt att komma till tals, som gäller både enligt socialtjänstlagen och enligt barnkonventionen, svensk lag sedan den 1 januari 2020.

De granskningarna handlar om barnen och om handläggningen. Hur familjehemsföräldrarna mådde veckorna innan de ringde ingår inte i dem.

Belastningen bor hos de vuxna, men syns först på barnet

Ett hem under hög belastning kan se ordnat ut. Barnet går i skolan, rutinerna finns kvar, och på hembesöket fungerar samtalet. Det som förändrats ligger hos de vuxna:

• Sömnen, som blivit kortare flera veckor i rad.
• Tålamodet på morgonen, som inte längre räcker till samma situation som förra månaden.
• Kontakten med ursprungsfamiljen, som kostar mer för varje gång.
• Relationen mellan de vuxna i hemmet, som fått allt mindre plats.
• Känslan av att vara ensam med ett ansvar som pågår dygnet runt.

Inget av detta är i sig ett skäl att avsluta en placering. Tillsammans, över ett kvartal, kan det bli det.

Kalendern är byggd för ärendet

Socialnämnden ska noga följa vården av ett placerat barn, främst genom regelbundna personliga besök i hemmet, enskilda samtal med barnet, samtal med dem som tagit emot barnet och samtal med vårdnadshavarna. Ett hembesök visar hur det är just då, och rörelsen mellan besöken syns inte.

Till det kommer att frågan "hur har det varit sedan sist?" är svår att svara ärligt på för en vuxen som är sliten. En tung period kan berättas som lugnare än den var, särskilt när mötet egentligen handlar om barnet och den vuxna inte vill bli den som gör placeringen svårare.

Fyra frågor som ger mer än "hur går det?"

De fungerar utan något system, så länge någon ställer dem till de vuxna före frågorna om barnet.

1. Vilken dag den här veckan var jobbigast, och vad hände då? En enskild dag är lättare att minnas ärligt än en månad.
2. Vad har ni slutat göra sedan i våras? Det som försvinner först kan vara det som höll de vuxna uppe.
3. Vem frågar er hur ni har det? Om svaret är "du", är stödet runt hemmet tunnare än det ser ut på papperet.
4. Vad skulle behöva hända för att ni skulle ringa oss? Svaret visar var hemmets egen gräns för att be om hjälp går.

Skriv ner svaren, särskilt på den fjärde. Ett svar som flyttat sig sedan förra besöket är i sig information, även när allt annat låter som vanligt.

Det mesta går att göra utan att införa något nytt

• Lägg de vuxnas egen vecka som stående punkt i hembesöket, med tid avsatt.
• Ring ett kort samtal mellan besöken som uttryckligen inte handlar om barnets skolgång. Fem minuter räcker för att märka att någon svarar kortare än förra gången.
• Dokumentera hemmets belastning som en egen notering. Det som inte skrivs ner går inte att jämföra med hur det lät i maj.

Därför svarar de vuxna om sig själva i Omsio Hemma

Samma resonemang ligger bakom ett val vi gjort i produkten. Alla i hemmet checkar in, familjehemsföräldrarna om sitt eget mående, med sin egen rad bland veckorna, precis som barnen. Det gör att incheckningen inte blir något de vuxna gör mot ett barn, och alla rader i familjevyn ser likadana ut.

För en konsulent är det intressanta om de vuxnas rader under några veckor rör sig bort från barnens eller närmare dem. Där kan ett stödbehov visa sig tidigt, och stödet till familjehem och HVB är byggt kring den bilden.

Kopplingen är familjens. Den upprättas av familjen, omfattar trend och anteckningar på trendnivå och kan tas tillbaka utan att gå via er.

Vad en trend kan bära in i en bedömning

Den kan säga att något rört sig sedan ni sågs sist, och att det är värt att fråga om. Den kan inte säga varför, och den är inte konstruerad för att kunna göra det.

Det finns inga larm och inga riskflaggor, och ingen skärm tänds för att någon svarat på ett visst sätt. En kopplad verksamhet ser trenden och aldrig ett enskilt svar, och det går varken att köpa till eller avtala fram. Vad en kopplad verksamhet ser står i sin helhet under Vem ser vad.

Nästa hembesök

Vänd på ordningen en gång och se vad som händer. Ställ den första frågan till de vuxna, om deras egen vecka, innan någon frågar om barnets.