Sex frågor två gånger i veckan: därför blev incheckningen så kort

En incheckning i Omsio Hemma är sex korta, åldersanpassade frågor, och den görs två gånger i veckan. Den rytmen kom i september, när incheckningen gick från en gång i veckan till två, och det är den som oftast väcker frågor hos verksamheter som är vana vid längre formulär. De undrar varför det är så få frågor, och varför de kommer så ofta. Här är hur vi resonerade, vad vi valde bort och vad beslutet kostar.

Tre sätt att fråga

Det finns tre rimliga sätt att fråga barn och unga hur de har det.

• Ett längre formulär en gång i månaden. Kanske trettio frågor, med plats för detaljer. Det liknar det många verksamheter redan har inför en uppföljning.
• En kort fråga varje dag, på samma sätt som forskningsstudier följer humör över dygnet.
• Ett fåtal korta frågor ett par gånger i veckan.

Vi valde det tredje. Det är det minst spektakulära av de tre, och det vann på att vara det enda som både ger ett jämnt underlag och går att hålla i längre än några veckor.

Ett månadsformulär frågar minnet, inte månaden

Den som fått frågan om hur den senaste månaden varit vet hur svaret blir till. Man letar efter något att hålla sig i, och det man hittar är det som sticker ut. Ett gräl i söndags. Ett bra prov i går. Det som hände en tisdag för tre veckor sedan finns sällan kvar, och det är inte konstigt. Minnet sparar det starka, inte det representativa.

För barn och unga blir det ännu svårare. En yngre skolelev har inget givet sätt att överblicka fyra veckor, och en tonåring kan ha goda skäl att svara på den senaste veckan som om den gällde hela månaden. Ett långt formulär med en lång tidsram ber den som svarar att göra ett sammanfattande arbete som vi hellre gör genom att lägga korta svar bredvid varandra.

Vi har skrivit mer om det här i texten om varför ett samtal fångar en dag och missar veckorna. Slutsatsen för rytmen blev enkel att formulera. Frågan ska gälla en tid som är kort nog att minnas, och därför handlar varje incheckning om tiden sedan sist.

Täta mätningar har en gräns för vad som går att bära

Det finns en forskningstradition som går åt motsatt håll, ekologisk momentanmätning (EMA). Där svarar deltagarna på korta frågor i mobilen flera gånger om dagen, just för att slippa minnets omväg. Det är därifrån idén om en daglig fråga kommer, och därifrån kommer också skälen att avstå.

En översikt som Wen med kollegor publicerade i Journal of Medical Internet Research 2017 gick igenom 42 studier där barn och unga svarat på frågor i mobilen. Av de 41 studier som skickade frågor på fasta tider gjorde 39 det mellan två och nio gånger om dagen. Studierna pågick mellan två dagar och sex veckor, och i genomsnitt besvarade deltagarna knappt fyra av fem frågor.

Två saker i översikten tog vi med oss.

Den första är längden. Alla studierna var korta, och deltagarna visste när de skulle ta slut. Det går att be om mycket under två veckor om alla vet att det slutar på fredag. Hemma finns inget slutdatum. En familj som börjar checka in ska kunna fortsätta i månader utan att det blir ett åtagande som någon till slut ger upp.

Den andra är att fler frågor inte gav ett entydigt resultat. I studierna utan klinisk grupp svarade deltagarna oftast när frågorna kom två eller tre gånger om dagen, och mer sällan när de kom oftare. I de kliniska studierna var det tvärtom. Översikten säger alltså inte hur ofta man ska fråga, bara att det går att fråga ofta under en kort period. Ett upplägg som fungerar under en forskningsvecka säger lite om vad som håller i ett familjehem under en vinter.

Slutsatsen blev att minnet är skälet att fråga ofta, och uthålligheten skälet att inte fråga för ofta.

Två gånger i veckan räcker för att se en riktning

Med ett enda svar i veckan blir en dålig dag lätt hela veckan. Två svar gör att en enskild dag väger mindre, och att en vecka som började tungt men slutade lättare syns som just det.

Över tolv veckor blir det tjugofyra svar, som trenden visar vecka för vecka. Det räcker för att en konsulent eller handläggare ska kunna se om veckorna rört sig åt något håll sedan förra besöket, och om det är värt att fråga om. Mer än så är inte trenden tänkt att bära. Den visar att något rört sig. Varför det rört sig hör till samtalet.

En daglig fråga hade gett fler svar, men inte en tydligare riktning. Den hade framför allt gett fler tillfällen att trycka sig igenom frågorna utan att tänka efter, och ett svar som ges för att bli av med frågan är sämre än inget svar alls.

Sex frågor är sex små delar av samma fråga

Frågan under varje incheckning är egentligen en enda: hur har det varit sedan sist? Vi har delat upp den i sex mindre delar, så att den går att svara på för någon som inte har orden för en helhetsbedömning av sin vecka.

Frågorna följer BBIC:s behovsområden, Socialstyrelsens struktur för utredning, planering och uppföljning i den sociala barn- och ungdomsvården. De är skrivna för sin ålder, så en yngre skolelev och en sextonåring får olika formuleringar. De ligger i en låst och versionerad bank, och hur den är uppbyggd beskriver vi under grunden bakom frågorna.

Sex blev antalet för att det går att svara på i sin egen takt utan att uppmärksamheten tar slut på vägen. Ett barn som tröttnar vid fråga åtta svarar på de sista frågorna med vad som helst, och då är det inte längre barnets vecka som syns.

Det här kostar beslutet

En kort incheckning är inte gratis. Det här får man avstå från, och vi tycker att det ska sägas rakt ut.

1. Detaljerna. Sex frågor säger inte varför en vecka var tung, och de kan inte ersätta en utredning eller en bedömning. Det är ett samtalsunderlag och inget annat.
2. En siffra att jämföra med. Frågebanken är inte normerad och ger ingen poäng. Den som vill veta hur ett barn ligger till jämfört med andra i samma ålder behöver ett annat instrument.
3. Ett dokument till akten. Portalen visar trenden och anteckningar på trendnivå. Exporterbara mätvärden finns inte, och enskilda svar lämnar aldrig familjen.
4. Rytmen kräver något av familjen. Två tillfällen i veckan är fler att komma ihåg än ett i månaden. Tappar en familj takten står veckan tom bland veckorna, och en tom vecka är ingen uppgift om hur någon mår.

Den sista punkten är den vi vägde längst. Ett månadsformulär är lättare att glömma helt men också lättare att ta igen. Två korta tillfällen i veckan blir en vana eller ingenting. Vi valde att bygga för vanan, med frågor som är korta nog att bli en.

Den som behöver veta mer om ett barn än sex frågor kan bära behöver oftast ett samtal, och det samtalet ligger kvar hos den som träffar barnet.